Alexandra

Fredag var en ball dag rakt igenom. Förutom timmarna bakom ratten.

Runt 11-tiden ställde jag in siktet på skåneland med Winnerbäck dunkandes i stereon. Det där måste vara en av de tråkigaste vägarna jag kört på. Oough. Raka vägen på banan och skog, åker och åter skog, samtidigt som 90- och 70-skyltarna turades om.

Men fram kom jag. Och där stod Becca. Och var lika underbar som alltid! : )

Det spelar liksom ingen roll att det ibland går månader innan vi ses. I love you!