Alexandra

Vilken konstig sommar det är, egentligen. Det är inte alls som 2006, 2007 eller 2008. Inte som tidigare år heller för den delen.
Jag som brukar sitta inne med stor skolångest och tycka att sommaren som vanligt sprungit förbi alldeles för fort är numera student. Student med stort S. Det finns inte längre någon skola att gå till, inte heller några rutiner som fyller ut dagarna åt mig.
Inte för att jag skriker efter saknade av själva skolan - plugget, utan mer känslan av att veta min plats, av att sitta på just de där bänkarna och att ha många av mina vänner under ett och samma tak måndag till fredag 8-16.

Skönt för de som börjar ettan snart och som har det värsta bakom sig och det bästa framför sig, skönt för alla som börjar tvåan som fortsätter i sin normala vardag med alla rutiner. Och himla skönt för de som börjar trean, det allra bästa året, med alla förväntningar och helt ovetandes om att dessa förväntningar kommer överträffas gång på gång.
JAG VILL GÖRA OM ALLT IGEN, IGEN OCH IGEN!

Jag orkar inte riktigt med att gnugga mina geniknölar, inte just nu i alla fall. Jag orkar inte tänka på framtiden. Visst finns det planer. Jag är faktiskt på väg både till kylan och värmen, på samma gång till och med. Dock bara i mitt huvud än så länge, men det löser sig.