Alexandra

Mina vänner. Jag har fortfarande inte vågat mig på kärleksförklaringen. Det var svårare än jag trodde och varje gång målet är nära hoppar den fega sidan fram och skräms och förstör för mig.

Du sitter tydligen så förbaskat stenhårt fast hos mig. För trots att frågan som jag ställt till mig själv gång på gång på gång är varför? och trots att jag tvingat mig själv gång på gång på gång att inte få känna det jag känner så är det ändå alltid du som till slut står där och rubbar hela mig...

Sanningen är att dina ord går rakt in i mitt lilla hjärta och att det räcker med en ynka skymtning av dig för att få hela mig ur balans. Jag har fått höra att jag lyser i din närhet och känner mig alltid sådär löjligt lycklig när din hand är i min. Ja, lycklig.

Jag är såld.

A - igen, igen, igen!

AH vi kör igen. Vi laddade upp batterierna hos Sandra igårkväll innan vi runt 23-tiden gav oss ut i ösregnet och ställde in siktet på dansgolven. Slog oss ner inne på tre hjärtan med ett par glas och hjälpte trubaduren med sångstyrkan...

Till slut lämnade vi stolarna bakom oss och tog kvällens första danssteg. Vilka blev en del. Tiden går fort när man har roligt som det så fint heter och plötsligt slog klockan 02.00.

Återigen ut i regnet och efterfest stod på schemat. Vi varvade promenaden med gång och löpning då taken var vår ända räddning från att inte se ut som dränkta katter. Väl framme lirade vi Wii och snicksnackade samtidigt som vi garvade gott åt precis allt och ingenting.

När klockan visade 06.45 tyckte vi det var dax att tänka på refrängen. Vi tackade för oss och slockande ganska lätt 10 minuter senare i en skön dubbelsäng.

---

Med mina 4 timmar sömn i bagaget ska jag göra mitt bästa för att hålla ögonen öppna och spana in när Barca kammar hem tre ikväll.

Kokkelikokk kompisar.

Efter en fullspäckad jobbvecka var jag så grymt sugen på att svänga loss på dansgolvet ett par timmar. Och det gjorde vi.

Jag, Emma, Sandra och Malin släppte loss hos Sandra innan vi gick vidare mot Underbar. Det blev en grym kväll, precis vad jag behövde.

---

Ikväll kör vi igen. YES!

---

I'm lost without you.

Det har blivit en lugn hemmakväll i form av idol och chipsskålen som sällskap. Får nog säga att det blev ett par svettiga minuter när utröstningen stod mellan Erik och Reza. Inte för att det enligt mig borde finnas en tvekan mellan denna helsköna grabb som har en ball röst och denna hesa kvinna med dåliga låtval som inte riktigt når ut med sina ord genom rutan...

Slutet gott, allting gott. Det var nog trots allt dags för Reza att reza hem, kort o gott.


Kvällens guldstjärna går utan tvekan till min pärla, Anna Jönsson. Hon är just nu i Malmö och njuter av Lasses vackra toner vilka hon genom telefonen delade med sig av. AH vad jag hade velat vara där ikväll. Det där samtalet gjorde min kväll!

---

Nu ska jag krypa till kojs. Om 6,5 timmar ringer klockan och jobb väntar.

GOD NATT.

Onsdag, 18 november.

Som jag har längtat efter onsdag kväll. Snart väntar haverdalshallen och jag ska få lira boll igen. YES!

Tog på mig fotbollsskorna för första gången då jag var närmare 6 år, och tar än idag på mig dom då och då. Det har varit en stor del av mitt liv under min uppväxt och jag har fått lära känna underbara människor under fotbollsåren.

Det fanns en tid då jag kunde trixa och trolla bort varenda en på planen. Det är många, många år sedan nu. Det var när jag fortfarande spelade i Getinge IF och mitt dåvarande lag vann de flesta guldmedaljer som gick att vinna. Det var träning, matcher, turneringar. Det var fotboll överallt. Vi var ett grymt gäng som hängde tillsammans och hade fruktansvärt roligt ihop.

År 2003 började jag spela i HIK. Där är jag än idag. Underbar förening, underbara tränare, men framförallt ett underbar team. Alla goda ord till HIK. Verkligen.

Jag älskade det. Att få lira ute på planen var det bästa jag visste. Jag missade inte en träning, inte en match.

Men så kom de där förbaskade åren då någon blev skadad, någon la skorna på hyllan, någon flyttade. You name it. Vi var inget lag längre. Sammanhållningen som varit så jäkla tajt fanns inte längre. Den var som bortblåst!

---

För 3 år sedan fick jag problem med benhinnorna vilket jag då inte hade en aning om vad det innebar. Det vet jag nu. Jag har så många gånger försökt ignorera smärtan, så många gånger försökt gå ut och köra ändå. Men det går inte. Det går inte att ignorera. Följderna av att jag ignorerade smärtan innebar att jag knappt kunde gå dagen efter. Men jag ville ju så gärna. Förbaskade benhinnor!

Ni anar inte hur många gånger jag svurit, hur många gånger jag varit nära till gråt för att jag så himla gärna har velat gå ut på de där gröna gräset och känna på bollen.


En ny säsong väntar åter på oss och jag har inte tagit något beslut än. Och tänker inte göra det än heller. Tanken på att lämna mina damer och lägga skorna på hyllan känns så fruktansvärt avlägset samtidigt som det känns rätt. Hur tar man ett beslut om man varken vet ut eller in?

Klockan är redan 14.00 och det kanske börjar bli dags att göra något av den här dagen.

Jag orkar inte sitta hemma en hel dag till och glo framför den här burken. Så nu min vänner, tro det eller ej, ska jag släpa mig själv till gymmet och lyfta skrot någon timme.

Have a nice day!

Igår var det sexparty hos kittan som gällde, vilket inte riktigt är vad det låter som... En tjej från stan anlände med en hel resväska full av leksaker och annat smått o gott som hon berättade om. Det blev en hel del skratt och en hel del kläm och lukta såklart.

I övrigt blev det taccos, singstar och tjejsnack blandat med drinkar! Väldigt trevligt.

Taxi Jönne körde mot stan vid 22-tiden där vi mötte upp Hampus och Sebbe inne på Bulls. När glasen var tömda och vi uppdaterat varandra om livet kilade vi vidare till Morfars där vi svängde loss en bra stund.

Runt 1-tiden när både Anna och Hampus hunnit lämna oss kändes tre hjärtan som en plan där vi hookade upp med massa känningar. I like!








sämsta, men ändå bästa, på oss från igår. Bättre än inget.

---

Jobb 16-21 vilket jag inte alls känner för. Har sovit alldeles för få timmar i natt vilket resulterar i en zombie-style idag. SUCK!

Nu: sängen.

Jag ska våga, jag ska!

Du kan aldrig få ett positivt svar om du aldrig vågade ställa frågan, inte sant?
Ibland måste man våga chansa.

A.

Här hemma sitter jag i min ensamhet och käkar fil och flingor medan min vän Sofia Landström hänger på fotbollsgalan. Bara det är ju ballt. Men inte nog. Hon sitter dessutom mitt emot prinsessan Madeleine, inte långt ifrån Carl-Philip och sitter och snackar skit med vår svenska fotbollsledare, Lars-Åke Lagrell. Eh japp!

PLUS att hon efter denna grymma tillställning får hänga backstage med inga mindre än Kent och krama om Jocke Berg.

Livet är inte alltid rättvist.

Från en vän till en annan. Från man till kvinna. Från Victor till Camilla.

Spenderade hela kvällen på Vibäcksvägen. Vi spanade skolkataloger och garvade gott åt allt och alla. Jag själv tyckte tydligen kort, väldigt kort page och runda glasögon med regnbågens alla färger var snyggt på den tiden. Camilla däremot gjorde så gott hon kunde ett av åren för att imitera en mus.

När vi bläddrat färdigt vek vi oss av garv lite till. Åt bilder, åt texter, åt folk som skrivit roliga kommentar på modesidor...

Och så vidare, och så vidare...


Alanya 06.
Har så jeela dåligt med bilder på oss tillsammans.

Fredag, lördag och söndag var fullastade med jobbtimmar vilket på lördagskvällen inte kändes lika härligt som det gör idag. goooa pengar!

Efter en mysig middag och god tårta hos familjen Andersson hämtade Tobbe upp oss och ställde in siktet mot stan. Vi började med att vända i hallen till en förfest som inte riktigt kändes som vår grej och körde istället vidare mot Johan där ett gäng grabbar satt och drack.

När klockan var i lagom tid blev det häng på tre hjärtan en stund. Drog oss dock hemåt redan vid halv 1-tiden igen eftersom jag skulle upp och jobba 07.00.

---

Missade en helg i götet med underbara ladies vilket känns lite bittert. Next time... : )

...på din 18-årsdag!


Liten har blivit stor! :)

---

Vid 19-tiden hoppar jag över häcken för o fira damen ovan och äta tårta. Senare framåt kvällen står stadens vimmel på schemat!

CIAO.

Efter en kvart inne hos optikern och 280 spänn fattigare hade han konstaterat att mitt högra öga inte är i samma trim som mitt vänstra. Han sa även att glasögon kanske inte kommer ge mig en "wow-känsla" av att synen blir bättre och tyckte därför att jag skulle återkomma. Ja men visst.

Jag tänker återkomma inom kort ska jag meddela. Jag kan inte läsa vägskyltar och annat nödvändigt på långt håll, borde inte detta kunna fixas till? Det känns inte som ett annorlunda fel direkt.

Jag provade brillor av alla möjliga slag inne på synsam idag och hade Camilla som smakråd.

SKRATTA INTE, tack!

Go kwell i stugan.

Jaha minsann, då var det redan onsdag igen. Och inte en dag på gymmet har det blivit. Ju fler muffins kan jag bittert konstatera. Men vad tusan, man lever bara en gång, right.

Även idag har det blivit häng med Camilla. Drog iväg mig mot Vibäcksvägen runt 11-tiden och drog mig därifrån ett par timmar senare.

Eftersom jag på senaste tid tycker mig ana en viss nedsatt syn på längre avstånd bad jag C göra ett syntest på mig. Hon klickade fram ett sånt där bokstavstest på datorn och jag gjorde mig redo.

C: Ta sista raden.
A: Mm...
Efter en stund.
C: Ah färdigt.
A: Shit. Det var inte bra alltså.

och Där var ett besök hos optikern inbokat ja. AH, jag som trodde jag skulle slippa pryda ansiktet med förstoringsglas ett bra tag till...

Vad tusan ska man ha för bågar? Runda, fyrkantiga, trekantiga, vita, svarta? hm...

En halvt arbetslös kvinna som jag har idag hängt med en lika halvt arbetslös kvinna vid namn Camilla. Sweet.

- HEJ Kaj!
- HAALLÅÅ Börje!


Sommar 06.

---

Ikväll blir det Jackson-time med Camilla i biostolen. Mysigt!

Då var jag på hemmaplan igen efter en jättemysig helg i Göteborg.

Kort och gott.

Fredag - Väl framme i Göteborg tog vi första bästa spårvagn till Bitte, Kajsas faster, där vi i princip bara vände i hallen. När packningen var dumpad var det dax att göra stan ett par timmar. Senare på kvällen blev det pizza och idolmys.

Lördag - Hoppade ur sängen i hyfsad tid och stoppade i oss en stadig frukost innan vi åter igen satte oss på spårvagnen. Flera timmar senare och med något lättare plånböcker rullade vi tillbaka till lägenheten och fyllde på depåerna. Mätta och belåtna pälsade vi på oss och gjorde oss redo för kön till Winnerbäck. Kön var kall. väldigt kall. Lyckades dock få tiden att rulla på riktigt bra tack vare ett par namnlekar och span på otroligt lustiga personer runtomkring oss. Väl inne satte jag turbo i skorna och lyckades knipa första parkett. Najs!

Söndag - Affär in, affär ut, affär in. Ungefär så höll det på tills tiden blev för knapp och det var dax att hoppa på spårvagnen för att hämta allt bagage hos Bitte. När godispåsen var nerstoppad var vi fullt redo för en tågresa mot Falkenberg igen.

Konserten i lördags var magisk. Från det att Lasse tog första klivet in på scenen tills dess att han gick därifrån var jag i ett enda stort lyckorus. När han tog ton till Hugger i sten och hela publik sjöng allsång, ja då var det bra. Likaså Elegi och Åt samma håll. Så fort Lasse går fram till micken för mellansnack stannar hela lokalen upp och alla lyssnar på varende litet ord. Han säger så mycket klokt. Lasse, Lasse, Lasse. Vilken man. En sån skulle man ha.