.


Jag är väl medveten om att det dammar ganska rejält här.

Men när man fått sig en käftsmäll som satt precis där den skulle och som vände hela mig upp och ner så tappar man lusten en aning. Till allt möjligt faktiskt. Att hela tiden skjuta bort att man långt, långt där inne är ledsen och besviken och att hela tiden le och säga att allt är bra och att jag inte bryr mig överhuvudtaget är jobbigare än man kan tro. Det är väl klart att jag bryr mig.

När man har varit nerkärad i en person i över 2 år är det inte speciellt lätt att slänga alla känslor i soptunnan över en natt, även om det är precis det jag vill göra. Och även om det är precis det jag kommer att göra så snabbt jag är redo för det.

Det är helt enkelt inte värt det längre. Så mycket som jag har väntat. längtat. känt. tvekat. undrat.

Det räcker med ord där.

Ni hade rätt kära vänner, ni hade rätt!


outch


You had me at hello and lost me today!



A - FY FAN...

Ah, okej då var det dax igen...


Sist jag slängde upp något här var när vi varit och svirat en sväng på Fiesta. Vilket enligt mig är det hetaste stället just nu. YES!

Ikväll kör vi igen.

Vid 18-tiden är det hos Helena som gäller där vi ska fira ett par ladies som gått och blivit ett år äldre. Det är dåligt med sol på väst idag och det verkar inte bättre än att vi får klara oss utan den även ikväll. Vilken tur att jag kommer ha många heta getingar runt omkring mig!

Nu slår vi händerna i taket kompisar.


premiär för FIESTA!


I torsdags när vi firade vår kära Johanna och dansade igång sommarens heta Fiesta såg det ut så här:


A - sommar sommar sommar.

underbar sommarkväll.


ÄNTLIGEN är den här jobbhelgen över. När det är strålande väder utanför fönstret och man är väl medveten om att precis varenda kotte som är ledig hänger nere vid det blå, ja DÅ är det allt annat än roligt att jobba.

I fredags kväll när jag kom hem från jobbet var trädgården full av godingar som kickade boll och drack öl i kvällssolen. Jag joinade dom ganska direkt. Vi satt ute och snackade skit och mös fram tills klockan blev alldeles för mycket och det kändes äntligen som att sommaren hade kommit på riktigt.

Kan man vara annat än lycklig?


RSS 2.0