Alexandra

Mina vänner. Jag har fortfarande inte vågat mig på kärleksförklaringen. Det var svårare än jag trodde och varje gång målet är nära hoppar den fega sidan fram och skräms och förstör för mig.

Du sitter tydligen så förbaskat stenhårt fast hos mig. För trots att frågan som jag ställt till mig själv gång på gång på gång är varför? och trots att jag tvingat mig själv gång på gång på gång att inte få känna det jag känner så är det ändå alltid du som till slut står där och rubbar hela mig...

Sanningen är att dina ord går rakt in i mitt lilla hjärta och att det räcker med en ynka skymtning av dig för att få hela mig ur balans. Jag har fått höra att jag lyser i din närhet och känner mig alltid sådär löjligt lycklig när din hand är i min. Ja, lycklig.

Jag är såld.